Lördagsläget.
Förkylningen börjar sakta släppa, men det är svårt att prata i telefon länge. Idag har jag pratat över en timme, och rösten är slut och man känner sig som man svalt ett sandpapper.
Var ute och gick lite grann, och det kändes hyfsat OK i alla fall.
Blir att jobba på måndag helt klart.
Vädret är sådär sommarvarmt fortfarande. Inte ett uns höstluft på gång än. Skönt. Värmen är fortfarande avstängd.

Seg förkylning.
Jaha, Jag hade bestämt mig för att jobba på fredag - enda tills jag hostande och med huvudvärk fick avbeställa taxin på fredag morgon. Suck! När jobbet för en gångs skull var lite roligare. Tydligen får jag bara ha tråkigt. Blir det kul, så blir jag sjuk.
Dom har grävt igen dikena som fjärrvärmerören ligger i till dom som blivit medlurade i detta.
När dom skulle gräva igen, så passade dom på att försöka sabba får fina veckobrevlåda.
Grrrr.

Hemma.
Neeejjjj!!!. Brukar ha som mål att ha noll sjukdagar per år, men nu han jag jobba 12 arbetsdagar innan det var kört. Den här förkylningen var inte kul.
Nåja, nu är det som det är.
Försökte vila, men var tvungen att dra ur jacket. Dom på jobbet ringde hela tiden.
Hade inte sagt så mycket om det vore den felprogrammerade programmeraren, eller min chef, men folk ringer hur som helst. Ingen respekt där inte.
Nummerpresentatören är min bästa vän.
Den lanserades som tjänst i December 1994, har jag för mig. Beställde den första dagen det gick. Gick t.o.m. in i telebutiken för att få tag dosan som man behövde så fort som möjligt.
Allt detta för att slippa prata med....Svärmor.
Nåja, vil kom bra överens senare, så det är ju glömt. Kom bara att tänka på Nummerpesentatören när dom tror att om man är sjuk, innebär det att man har sängliggande jour för diverse fel som dyker upp.

Atjoo, snörvel. host!!!
Snacka om förkyld alltså, och så yngsta sonen också.
Bildoktorn i växeln undrade om jag hade blött ner fötterna. Snödrottningen tyckte inte jag skulle vara här alls, eftersom jag kunde smitta övriga.
Grafikern förstår numera min dialekt väl, eftersom förkylningen gör att jag pratar så otydligt att det låter som lundadialekt.
Få se om jag kommer i morgon

En vanlig dag.
Kom hit klockan 06:45. 06:50 dök vår nya Optimistkonsult från Uddevalla upp och frågade om jag sett att VD sett att servrarna inte funkade. Det hade jag inte, men insåg att han hade rätt. Ringde och väckte min framstående och utåtriktade chef, som fick gå ner i källeren och kolla vad som pågick. När jag kom åter från det samtalet ville VD att:
1. Jag skulle packa hans Teknikväska.
2. Jag skulle hjälpa optimistkonsulten med telekonferenserna.
3. Jag skulle fixa 6 nya telefonarbetsplatser. Allt hade prio 1.
Tog itu med optimistkonsulten, men då ringde VD och sa att det var dataproblem på Alnön, och det kunde inte vänta, så då tog jag det. Medan jag pratade om detta i telefon med användaren, så kom en av säljarna och sa att telefonen inte funkade, medan VD stod och packade om sin väska, och klippte emballagepapper. Han fick telefon, kastade allt på golvet vid min stol och sprang ut.
Grafikern försvann ut till fängelset i Bergeforsen för att göra textiltryck.
Då passade servern på att lägga av igen, och Einstein började grotta i det problemet. Då ringde den felprogrammerade programmeraren och ville kolla om jag jobbade. (minns inte vad han ville egentligen). Från Tibro ringde stjärnsäljaren och ville ändra sorteringsordningen i listorna, samtidigt som VD kom tillbaka och ville ha mera hjälp, samtidigt som Einstein hörde av sig på MSN om något annat, medan ett mail från snödrottningen gav mig instruktioner om användarkonto för optimistkonsulten, medan det åskade och blinkade i lamporna och Indalsskräcken och ordningskvinnan meddelade trasiga skrivare i Finland och här i Sörberge. Allt detta hände fram till Ca 11:00. Puhhhhhhhhhhhhhhh.

Förkylt
Helgen har varit bra, men jag blev snabbt väldigt förkyld i fredags.
Legat för ankar hela lördagen, men gick i alla fall till kyrkan idag.
Synd bara att förkylningarna börjar redan nu.