Vårpyssel.
Dom här drygt fyra åren med eget hus har gjort en viss skillnad. Första året skulle jag fixa till yttertrappan och räckena som hör till den. Tog väl tre dagar, och dessutom körde jag sönder grannens bandslip, samt att jag fick göra om allting, så det tog totalt 4 dagar.
Trappan har blivit lite illa medfaren under dessa år med bara nödtorftig upprustning varje år. Nu var det dags för att slipa ner trärent på räckena, och måla om stegen. Drygt fyra timmar tog det, så det känns bra.
Vädret är bra, men KALLT!
Imorgon ska vi till det vilda Indal, som ligger någonstans. Tur jag har GPSen.

Skruven är kändis.
Det är märkligt med en del människor. Alla verkar känna dom. Tänk t.ex. om skruven skulle gå ut på slottsbalkongen vid Norrbro i Stockholm och ställa sig bredvid kungen. Jag lovar att hälften av folket på Norrbro och Lejonbacken skulle fundera på vem som står bredvid Skruven.
Blev varse detta i morse när jag åkte taxi till jobbet. Killen berättade om sin ungdom i Holm och Bergsåker och alla ligist-fasoner. Det visade sig sedan att killen var kusin med Skruven.
Det är det här som är kul med småorter. I Fjollträsk träffade jag mycket sällan någon taxi-kille som var kusin med någon av mina kompisar. Där fick man istället vara tacksam för om taxikillen hittade adressen som man skulle till. Om man dessutom kom fram utan att bli rånad och dumpad i Nybroviken inlindad i tio meter Gunnebostängsel, då hade man haft en bra dag.
Skönt att man inte bor där. Visserligen får vi dras med en massa snö häruppe långt in i maj, men det får man ta. Just nu snöar det t.ex.
Igår var jag hos tandläkaren, och det gick väl ganska bra. Nu är det bara 2 ggr kvar verkar det som så äntligen kan man börja äta sega gubbar igen.
Lyckades komma otroligt tidigt till jobbet i morse, redan 6:35, vilket var skönt.

Måste väl blogga lite i alla fall.
Idag är det dags för ytterligare en dust med tandläkaren. Länge sedan nu, men snart är den här prövningen över.
Supporten har jagat mig hela dagen med en massa märkligheter om telefonväxlarna. Han är hyperambitiös nu, så det är allmänt påfrestande. Han kommer på nya sätt att virra till sifforna för folks telefon-nummer.
Optimistkonsulten tror att han är en svan, eftersom huvudet sitter långt ovanför kroppen. VI ska strax ge honom några brödbitar till lunch. Det är ju så med fåglar att man matar dom med gammalt bröd. VD förser oss varje vecka med ett antal brödlimpor. Av dessa är ungefär 10% ätliga, medan övriga visar varieande grad av population av gröna utväxter. En miniatyrdjungel som skulle få Flemmings - han med penicilinet - grön av avund.

Tidsoptimismens högborg.
Inte lätt för grafikern och optimistkonsulten nu. VD har satt dom på ett projekt som kräver ungefår tio personer och fyra månader. Dom ska göra det på två man, och vara klara sista veckan i maj. Grafikern är så trött så han nästan pratar rikssvenska. Skånska kräver ju mer av stämbanden. Optimistkonsulten gör skäl för namnet och tror att det ska fungera i alla fall.
Min chef ringde till grafikern igår efter 16 och frågade efter sin position. Konstigt att min chef som är fullständigt galen i ny teknik och allehanda datortillbehör inte tog med sig riktig navigationsprogramvara till vårt östra grannland. Nu är han hog tillbaka i Sverige vad jag vet, men var - det har jag ingen aning om. Skönt jobb. Tänk om man fick försvinna från kontoret och ingen visste var man befann sig. En dröm egentligen.
Vädret är nu mera normalt för årstiden med hot om snöglopp och trafiksvårigheter.
Idag blir det väl support till min chef som ska supporta företagets mest datorskeptiska person. Jag pratade med den killen för något år sedan och bad honom kolla skärmen på bordet.
- Är det den där stora TVn dom ställt hit?, frågade han då.
Ska bli kul att se om min chefs pedagogiska förmåga räcker, vilket jag tror den gör. Med tålamodet är det en helt annan fråga.

Termometern faller.
Nu dyker termometern som en svensk ekonomi om sossarna skulle återvända. Fort går det och kyligt blir det. Nåväl. Det är ju i alla fall normala värden för årstiden.
VD är väl i detta nu i Addis Abbeba för vidare transport till Nairobi.
MIn chef är i Finland, så det blir lugna gatan här idag.
Men vi har fortfarande kvar optimistkonsulten från Uddevalla som har tagit över VDs idésprutande, så helt lugnt tror jag inte vi kan hoppas att det blir.
Själv måste jag panikmåla trappan hemma väldigt snart. All färg har släppt från räckena, så det ser ut som något gammalt ruckel. Inte Bra!!! Liknar kåken ett ruckel kan den bli uppköpt av företaget där jag jobbar. Det var ju det som hände 2004, och som som sedemera blev vår Gulag-liknande verksamhet i Bergeforsen.

Sommarhelg med riktig idrott på TV.
Så var en helt suverän sommarhelg färdig. Det ska inte vara sommar redan, men det blev det i alla fall denna helg. Igår gjorde vi fint på tomten härute, fixade uterummet och planteringarna.
Hann med att slappa en hel del också.
Idag fick jag mycket celebert besök - av den levande megafonen. Vi hade tävling vem som pratade högst och jag vann idag.
Dessutom tittade vi på Paris-Roubaix på cykel - en fantastiskt intressant sporthändelse, med rafflande situationer på kullerstensvägarna i norra Frankrike.
Inte som Alfa-Hannens fjantsport. 22 man slåss om en läderkula. Här har dom åtminstone varsin cykel, och sliter i 7 timmar och 255 Km. Inte 45 minuter för att vila en kvart och sedan 45 minuter till, och på en yta som är bara drygt hundra meter lång.
Nu är det dags att slappa ytterligare lite så man pallar med veckan som kommer.