Klippa häckar.

Höstbruk pågår i trädgården. Puh

Ett steg framåt - två tillbaka.
Så heter en bok jag läser just nu. Den är av karaktären uppbyggelseliteratur, en benämning vi ofta använder inom kyrkan. Nu avser inte rubriken den boken, utan mitt arbete. Har löst ett otal problem denna vecka, men för varje problem jag löser verkar det hela tiden dyka upp två nya. Känner mig som Sisyfos, den här greken ur sagan, som blev dömd att rulla en sten uppför ett berg hela livet. När han var precis uppe, så rullade den ner och han fick börja om igen.
Så är det med allt jag gör just nu.
På jobbet har jag fullt upp med att hålla koll på Ghostrider och Sopåkaren, supporten, och vår nya medarbetare som ständigt är ful i mun. Har inte hittat på något lämpligt namn åt henne än, men om hon fortsätter i dom här banorna är det risk för att det blir något mycket märkligt namn i bloggen.
En månad har gått sedan semestern precis idag. Har haft en enorm karaktär och ännu inte köpt någon pizza till lunch även fast möbelmånglaren försöker förleda mig ibland.
Vildmarkspastorn är ute i skogen och skjuter älg, eller så var det meningen. Tydligen hade skåningarna skjutit både älg och björn. Han själv letar tjädrar just nu. Vad händer om man tar en tjäder med studsare??? Borde bara bli köttfärs kvar av den. Lustig man det där.
Nu är det dags att ånyo ta itur med Sisyfos-klotet. Hej svejs.

Till älven på lunchen.
Var ute och gick med den skånske grafikern. Vissa saker tyder på att han börjat tjuvträna i smyg på fritiden. Hade inte den där känslan att släpa runt honom. På något vis kändes det som om det var han som släpade på mig. Vet inte varför.
Nere vid älven hade dom avverkat en massa träd, så utsikten var jättefin.
Övervägde starkt att skylla på någon mental åkomma och inte gå tillbaka till kontoret. Det är lätt att få mentala åkommor när man jobbar där jag gör. Låt oss ta några exempel:
Utbrändhet, sömnlöshet, svårartade gaser i magen, mul och klövsjuka, torgskräck, klaustrofobi, dövhet, apati, samt vanliga förkylningar.
Nåväl. Det är bara att stå ut. Företaget har framtiden för sig och jag får stå ut. Arbetslöshet är inget som lockar mig.
Ute i nästa rum sitter alla tekniker och sysslar med saker som jag inte förstår. Själv har jag brottats med en trilskande telefonväxel hela dagen. Något är inte som det ska och lär inte bli det heller.
I övrigt så mår jag bra tror jag.