Asfalt är vackert.
Tittar precis ut genom fönstret på mitt kontor. Utanför ser jag vägarna som gråa stråk i landskapet. Parkeringen är vackert asfaltgrå. Jag har inte blivit knäpp, men jag njuter så länge jag kan. En del illasinnade väderprognoser talar om att vi ska få lappmögel på söndag. Då blir det att köra slunga, halka, och missa vilan. Hade verkligen hoppats på en grön vinter men det verkar inte bli så i år heller. Folk som bort här hela livet säger att det hänt någon enstaka gång att vintern varit grön, men jag har aldrig sett det.
På kontoret har vi det bra. Den folkilskna säljaren har lyckats över all förväntan denna vecka. Det har varit jättekul att se hur ordrarna trillat in. Blir lugnare på kontoret för oss andra dessutom. Idag är det fredag, och vi har ätit tårta till morgonfikat. Passar mig bra.
Gjorde ju av med en massa energi i morse när jag försökte ta mig ner till bussen utan att slå ihjäl mig. Ovanpå den vackra asfalten ligger ett nästa osynligt lager klar-is och den där är inte att leka med.
Aktiemarknaden har jag gett upp för tillfället. Länderna i sydeuropa med sina ansvarslösa ledare och befolkningar som inte vill att deras länder ska reda upp situationen. Finns för tillfället ingen möjlighet att tjäna pengar på börsen, om man inte tjänar pengar på nedgången. Har hört att det ska gå att göra men jag vet inte hur man gör.

Vädret är fortfarande bra.
Härliga tider. Ingen snö i sikte så långt prognoserna sträcker sig. Bara att njuta så länge det varar. Förra året hade vi redan haft snö i en vecka på dagens datum, men inte så i år.
Hoppas fortfarande på en grön vinter, men det är väl kanske att hoppas för mycket.
På jobbet händer ingenting idag. Ingen av oss här på kontoret är lika sprudlande som tidigare dagar. Rätt sega faktiskt.
Själv har jag till uppgift att kolla säljsiffrorna och förse VD med olika fakta som senare eventuellt blir beslut.
På finansmarknaderna håller man andan lite grann nu för att se vad Italien får för ny regering och om Spanien har förtroende nog att få låna mera pengar.
Obama är i Australien och läxar upp Europa för att dom inte tar tag i skuldkrisen. Det var ju också rätt person att säga något. Han är ju chef över världens i särklass största budgetunderskott.

Italien angår mig..
Det är tisdag och mitt i november. 37 dagar tills ljuset vänder och vi går mot ljusare tider.
Fascinerad av hur vår värld hänger ihop så tajt nu i informationsteknologins århundrade. Har en flik öppen på samma webbläsare som jag skriver det här på. Den visar räntorna på den tioåriga Italienska statsobligationen. Över eller under sju procent är den stora frågan.
Nu tänker jag inte placera pengar i ett av världens mest ekonomiskt osäkra länder, utan den där siffran påverkar finansmarknaderna i hela Europa - alltså även Stockholmsbörsen.
Där har jag däremot lite placeringar som är direkt påverkade av hur det går i Rom.
Idag har det inte gått bra kan jag säga.
I övrigt kan meddelas att en smärre katastrof inträffade på kontoret idag. Kaffemaskinen gick sönder och vi tänkte gå i Strejk. Dom i Bergeforsen insåg allvaret och kom hit med en ersättningsmaskin medan dom reparerar vår riktiga. Att inte få kaffe skulle göra det omöjligt att jobba, så jag är glad att vi fick hit en annan.
Den folkilskna säljaren skulle hjälpa den förvirrade fotografen att sätta sig in i sin nya mobiltelefon. Gick inge bra. Nyss nämnda säljare började spela spel istället för att hjälpa till. Till slut hade dom två minuter på sig av lunchrasten, och att få fotografen att begripa något på två minuter klarar nog ingen av - inte ens säljaren i fråga, och ännu mindre jag. Jag har inget tålamod.