Första lediga dagen.

Semestern har inletts i slapphetens tecken. Sov till halv tolv. Nu förbereder vi festen nästa lördag. Äldsta sonen pysslar i hushållet. Jag laddar för ett träningspass. Tappat nästan 6 kg och 10 cm i midjan. Det lönar sig att äta rätt och träna.

Slut

Nu är arbetsåret slut. Dags att åka hem. Hejdå.

En och en halv timme kvar.
Stor skillnad mot förra året. Då jobbade jag hemma sista tre dagarna. Men sista dagen på kontoret var inte något kul.
Nu har vi haft jätteroligt hela dagen. Otroligt skönt gäng som jobbar här nu.
Jag har nu lagt ner allt vad arbete heter. Surfar på nätet, lyssnar på musik och varvar ner.
Dom säger ju att man ska varva ner i förskott på jobbet. OK, vet inte om dom som säger det menar bara dom sista tre timmarna.
Nu är det bara 1,5 timmar kvar.

Fyra timmar kvar.
Klockan går baklänges. Var den inte tolv nyss? Nu är den 11. Håhåjaja.
Enda fördelen är att än så länge har jag hela semestern kvar. plus helgerna. 37 dagars period med förhoppningsvis många nya intryck och spännande upplevelser.
Den militanta coachen verkar mest flänga runt idag, medan den andra innebandydomaren försöker hitta på en massa knep för att bråka med coachen.
Vädret är bra än så länge.
Hustrun SMSade och skulle skjutsa yngsta sonen med kompis till Kubenbadet. Halåååå. Ungar är konstiga. Vi har ju pool.

Dagen har börjat.
Så kom jag då till kontoret, denna sista dag.
Humornivån är låg som vanligt, men vi har otroligt roligt på Sundsvallskontoret.
Ute i fånglägret i Bergeforsen kan dom endast drömma om att ha så här roligt.
Den militanta coachen och han kollega från Innebandyn driver med varandra.
Sedan har vi diskuterat ett förbud för en av tjejerna att kasta mjuka saker på sin kollega på andra sidan skärmväggen. Det här måste få ett slut, så coachen och jag tänker ge henne hårda saker att kasta. Nyckelmaskinen väger närmare tio kg i gjutjärn så den passar bra.
Väldigt svårt att fokusera nu.
Veckan har varit lugn annars. Den folkilskna finskan från Eskilstuna har varit ledig, så jag har inte fått en massa sura chattmeddelanden. Skönt att semestern började en vecka före semestern.
Nu är det bara att köra. Får nöja mej med sju timmar till..

Nionde året i rad - Samma kommentar.
Säger som jag gjort alla andra år här i Bloggen. Den här dagen - sista före semestern - är lika fylld av förväntningar som barndomens jul och födelsedagar.
Jag vaknade tidigare än på hela terminen av mig själv. Gick upp lättare än vanligt.
Sitter nu och avnjuter en kopp kaffe. Klockan kvart över sju hoppas jag min vän den militanta coachen kommer med sin "bil", om man nu kan kalla den så. Sedan bär det av till kontoret för att arbeta 8 timmar. (Nu ljög jag). Brukar bli en massa kul trams en sådan här dag.
Målet är i alla fall att arbeta till klockan tolv minst, och så använda eftermiddagen till att göra snyggt efter sig, såväl i datorn som på kontoret.
Nu kör vi.

En och en halv dag kvar.
Morgonen har flutit på bra. Som jag skrev tidigare så har det liksom bara varit att mala på och inte tänka på att semestern är 11 arbetstimmar bort.
Nu är det kalasväder ute. Typiskt att jag måste jobba på en så fin dag.
Ser inte så roligt ut framöver. Tur man slipper vara här hela sommaren. Den här sommaren är deprimerande dålig i Västernorrland.
Den militanta coachen försvann och skulle spela golf på en fotbollsplan. Fattar ingenting.
Dags att försöka jobba igen.

Luften håller på att gå ur mig.
Nu gäller det att ha samma typ av karaktär som med träningen.
Igår kom jag hem från jobbet, fortsatte att jobba en timme till. Sedan en god middag.
Vid halvsjutiden tog jag fram kaloriräknaren och upptäckte att det skulle bli plus igår.
Det var bara att resa sig ur TV-soffan och gå ut till löpbandet. AJ, vad det sved i latmasken.
Samma sak på jobbet nu. Hela kroppen skriker åt mig att trappa ner, men jag måste växla upp ytterligare ett snäpp. Mycket kavar att göra med 13 timmar kvar att jobba.

Historien återupprepar sig.
En del säger att historien inte är en rät linje, utan en cirkel. Allting upprepar sig i det oändliga.
Låssmeden gillar att det inte går framåt utan att den ena dagen är precis som den förra, men vi normala människor önskade gärna lite framåtskridande.
Anledningen till cirkelteorin denna gång är att förra gången vi skulle till USA, så kollade jag flight-data precis dagen innan och upptäckte att numret hade ändrats. Fick för mig att gå in på resebyrån idag och kolla. Jodå, mycket riktigt, historien upprepar säg. Denna gång var det inte numren som ändrats utan tiderna. BRUTAL väckning väntas på återresan. Tur i oturen är att våra vänner bor nära flygplatsen.
Sedan kollade jag på ett byte i Chicago som skulle blivit väldigt snålt tilltaget. Nu hinner man nog hitta mellan terminalerna på O hare, en av världens största flygplatser.
På jobbet är det lugnt. Vi är uttråkade bara. Två och en halv dag kvar.

Kick down!
På automatväxlade bilar finns det ett läge i botten på gaspedalen. Det kallas kick down och får bilen att accelerera fortare vid t.ex. omkörning genom att växla ner och sedan dra på.
Så är det med jobbet denna vecka. Det har gått på full gas måndag och tisdag, så jag trodde i min enfald att det inte gick att öka mer. Då kände jag inte vår VD. Såväl i trafiken och i jobbet så har han en tung gasfot. Idag på morgonen tänkte jag fortsätta med revisionen av adresslistor som jag hållit på med måndag tisdag. Då kom VD med ett ännu värre jobb som skulle vara klart på under två timmar. Klarade det förstås, men NU KAN DET VÄL INTE FINNAS ytterligare ett läge på tempo i jobbet.
Vädret är svensk sommar - 16 grader och mulet.

Tre dagar kvar och arbete med förhinder.
Sitter hemma i huset och väntar på den militanta coachen, men han har inte dykt upp än. Grejen är att i år så är Sundsvall märkligt likt Fjollträsk. En väldig massa vägarbeten hindrar trafiken, och dom har varit lika smarta som dom i huvudstaden, så dom dels har stängt av eller lett om huvudvägarna, men också samtidigt passat på att greja med dom alternativa vägarna som folk skulle behöva ta. Håhåjaja. Återstår att se när jag hamnar på kontoret.

Full rulle rakt in i väggen.
Sista veckan fortsätter i ett rasande tempo. Inte kört såhär hårt sedan februari. Idag är det ingen som jagar mig, utan jag jagar på mig själv för att få så många färdiga adresslistor som möjligt färdiga före jag går på semester. 3 dagar kvar och allt är som vanligt än så länge.
Bara att kämpa hela vägen i i mål.
Dags att åka hem och träna lite så inte magen sväller såhär i slutet på terminen.
Orkar egentligen inte, men måste.

Tisdagsmorgon i sista veckan.
Gårdagen blev en bra dag. Avslutade den i Korsta, där det var födelsedagskalas för den folkilskna säljaren. Hennes man, den skogstokiga pitebon, var ovanligt lugn och tyst igår. Vet inte vad som hände. God mat blev det i alla fall. Både köttfärspaj, sallad, kakor och tårta.
Med ena ögat stint kontrollerande i min kaloriräknare lyckades jag ändå undvika totalt förfall, så jag tror jag höll mig inom dagsmålet om hur mycket jag får äta. Jag har sagt åt mig att inte vräka in mig för mycket mat.
Vildmarkspastorn med fru var också där. Kul att se dom båda.
En annan gäst var födelsedagsbarnets faster tror jag det var. Hon är rektor på yngsta sonens skola. När vi berättade vem han var så mindes hon honom tydligt. Inte bra. Hmm. sådan far, sådan son.
I morse slapp jag släpa mig upp klockan kvart över fem. Den militanta coachen agerar taxi dessa fyra sista dagar, så jag kan sova en timme extra. Jag har absolut inget emot att gå dom tre kilometrarna till jobbet, men att gå upp tio över fem, gillar jag INTE.

NU börjar det!!!
Trodde jag skulle klara mig i år - från olika personer som haft en hel termin på sig att fråga om hjälp med olika grejor. Nu, måndag förmiddag i sista veckan börjar dom där sakerna dyka upp.
Servicejobb är sig lika oavsett om man som jag kallas Conroller, eller om det är datasupport eller vilket annat jobb som helst som styrs lite grann av förfrågningar från omgivningen. Suck!
Vädret är sådär halvskapligt, så att det fortfarande går att jobba utan problem.
Ingen värmebölja direkt. Det man kommer att komma ihåg från den här sommaren är att det aldrig blev riktigt varmt. Strax under 20 och snålblåst var melodin hela våren och första halvan av sommaren.

Märkliga veckan inledd - årets flitigaste bloggvecka.
Så var den då här - veckan före semestern. Första gången på tre år som den är på riktigt. Förra året var den avbiten med endast tre dagar (måndag-onsdag). Året innan var den hel men jag jobbade hemma. I år är den på riktigt. Fem dagar på kontoret.
Har märkt att jag ofta går tillbaka och läser inläggen från dom här veckorna - gärna mitt i vintern när snön viner runt knuten och snöslungan går på högvarv. Det är en tröst att veta att det har varit och ska komma bättre tider.
Såhär har jag skrivit sista veckan före semestern under de år som bloggen funnits.
2004. Sista veckan före semestern. Igår var det faktiskt ganska fint väder hemma hos oss. Kunde sitta ute flera timmar.

2005. Börjar känna av den annalkande semestern. Har suttit instängd på det här kontoret en lång vinter. På fredag släpps man lös för en månad.

2006. Snart är det semester, med mycket uteaktiviteter, till skillnad från en trevlig kollega som inte har gått ut på hela semestern, mer än för att dela ut tidningar och köpa pizza och cola.

2007. I år har jag inte så mycket att kommentera. Känner mig ovanligt lite slutkörd, och rätt glad att få jobba. Jobbigt att gå hemma och se klockan gå baklänges.

2008 Något lurt är det nog nu i år också. Stämmer med förra året att jag inte känner mig speciellt slutkörd. Snarare tvärtom. Annars skulle jag nog inte sitta här klockan halv 6 på morgonen.

2009 I år är man inte slutkörd pga jobbet. Däremot har bygget hemma varit en intensiv period. Vädret utanför fönsterna på Heffnersvägen i Sundsvall talar snarare om sen augusti, eller oktober, mera än om början på Juli.

2010 Detta år har det varit lite annorlunda, i och med att jag arbetat hemma tre dagar i veckan ända sedan i mars. Arbetsuppgifterna har varit intressantare, och vi har inte byggt någon pool hemma, så jag är inte fullt så sliten som jag brukar vara sista veckan före semestern.

2011 i år är veckan innan semestern verkligen konstig. Nu är det så att jag tillbringar de sista arbetsdagarna före semestern hemma, istället för på kontoret.
Och så årets fundering.
2012. Efter en termin med fokuserat jobb från 12e februari tills i fredags, känns det bra att det börjar närma sig semestern. Inte så jättesliten som vissa andra år. Gick till kontoret i morse och kom hit 20 över 6.

Nästan bra väder.
Halva söndagen har gått och faktiskt så har vi kunnat ligga ute och sola. Det blev en lucka i molnen på drygt en timme. Temperaturen är väl över 20 grader. Någon sorts sommar med andra ord.
Snart ska äldsta sonen och jag ut och springa. Äntligen ska jag byta löpbandet mot naturen. Har ingen aning om hur det ska gå. Löpbandet verkar visa för lite sträcka mot vad det är i verkligheten, så där är det plus. På minus står att naturen inte är slät, och vårt elljusspår är mycket kuperat. Först bara uppför i en km, och sedan bara nerför. Återstår att se hur detta ska gå.
Poolen var nästan varm också - 28 grader. Vill helst ha 30 men man kan ju inte alltid få som man vill. Det har varit några ganska svala dagar och då orkar inte luftvärmepumpen pressa upp tempen ända till 30.. OK, jag har en elpatron, men då blir Sundsvalls energi alltför glada. Det kostar skjortan att köra den där. Åter igen i år råkade jag på en glad överraskning på många tusen kronor för uppvärmningen i maj.
Håhåjaja. Nu är det lunch.