T.G.I.F.
Förkortningen betyder thank God, it´s friday. Tack Gud, det är fredag.
Så känner jag efter den här veckan. Det har varit fullt upp hela tiden. Nu stundar helgen och jag hoppas att det ska bli en bra helg med mycket slappande och mycket godis.
Den förvirrade fotografen dök upp på kontoret i morse och hade med sig fyra olika sorters fika. Jättepaket med rulltårtor och delicatobollar. Det var verkligen trevligt. En av dom nyare säljarna tyckte vi skulle spara det i kylen här - "så att Bengt får lunch nästa vecka också".
Problemet är att om man ska ha lunch med sig måste en av två saker inträffa.
1. Det blir något kvar från middagen kvällen innan.
2. Man orkar göra något på morgonen.
Ingetdera inträffar i vår familj. Med en Tonåring och en elvaåring som äter som en tonåring så blir det aldrig något kvar. Ökar vi mängden mat vi gör så ökar svinnet i samma takt.
Ni vet dom här bollarna som innehåller choklad och med kokos utanpå. Dom man inte får säga namnet på, men låt oss kalla dom för Apartheidklot, dom brukar vi ha hemma. Det visade sig att sonens flickvän tycker om dom där till frukost, så numera får dom heta Jennyfrukostar. Det är bra så man inte blir anmäld om man använder det ord som användes förr i världen om dom där bollarna.
Så efter en större mängd rulltårtsbitar och några Arraksbollar så känner jag mig i form för att börja jobba. Arraksbollar är bra för det ordet får man säga.
Dagen i övrigt har förflutit lugnt. Inte fått något rytande från Tigerburen i Tibro idag. Däremot ringde en av våra toppsäljare, men jag förstår knappt vad han säger. Om jag säger såhär att han inte är norrlänning och inte från Stockholm, och närmaste tätort för honom är Köpenhamn, men han bor i Sverige, då förstår ni varför jag inte förstår honom. Det var kul i alla fall att prata med honom. Jag höll med om allt han sa, så det blir nog bra.
Trevlig helg allihopa

Intensiva veckor.
Jag vet att jag har ganska många läsare på den här bloggen, och jag vet också att ni undrar varför jag uppdaterar så sällan som jag gör. Grejen är att nu sedan jag har en massa nya saker att göra på arbetet så blir det mindre energi kvar. Luncherna jobbar jag för det mesta in. Dessutom så kräver fritiden ganska mycket just nu. Mycket med huset. Mest skit skulle jag vilja säga för att vara ärligt. Jag vet - man ska inte skriva så i text, men det är bokstavligt. Vårt utgående avloppsrör mellan huset och kommunens ledning i gatan är 45 år gammalt och av betong. Pilträdets rötter har penetrerat röret och det leder till stopp var femte månad ungefär. Dyrt blir det med rörfirmor som kommer och rensar. Nu ringde jag igår till den enda person som samtyckt till att ha sitt namn med här i bloggen - Torbjörn Nyman. Han byggde vår fantastiska pool för några år sedan, och nu ska han få komma med sin grävare och byta ut ledningen. Finns säkert många andra som gräver men det där är en branch jag inte litar på. Torbjörn litar jag på ekonomiskt. Sedan att han kommer fyra veckor efter att han lovet, det ingår så att säga i paketet. Förra gången - alltså poolbygget - så gjorde Torbjörn allt för att hålla kostnaderna nere, men så blev vi blåsta av en lastbilsåkare som tog 65 000 för att frakta bort massorna.
Så nu behöver vi ju inte frakta bort något, så jag tror Torbjörn kommer att göra ett gott arbete.
Sedan har vi då det här med jobbet. Den argsinta säljaren jagar mig och säger att allt är jättedåligt om hon fått vänta mera en två minuter på hjälp från den fanatiska timråsupportern. Dessutom får jag allt ovett som IT-avdelningen borde ha. Speciellt blir jag utskälld på någon blandning av finska och svenska. Sedan har vi det kontor på vårt företag som jag döpt om till tigerburen. Gör man sig osams med dom eller håller för låg servicegrad med dom två toppsäljarna där, då får man sannerligen veta att man lever.
Måste också skriva intern information, hålla reda på Vildmarkspastorn. Möbelmånglaren i Luleå som hjälper till som säljledare klarar sig själv, så där är det ett gott samarbetsklimat.
Nu börjar jag bli kaffesugen så det får väl bli en mittemellanrasternakopp.

Social koma.
I helgen har jag befunnit mig i social koma. Det började med att hustrun blev sjuk i fredags och gick hem från jobbet efter halva dagen. I helgen som gått har hon bara velat sova.
Det här innebar att vi missade en rolig fest vi hade tänkt att gå på i lördags.
Själv känner jag mig inte heller helt kurant. Känns som en förkylning som försöker hoppa på mig. Alltnog, jag befann mig alltså i den ovanliga situationen att inga krav ställdes på mig under helgen. Jag kunde alltså helt ägna tiden åt min nyinköpta videokamera och mitt likaledes nyinköpta redigeringsprogram från Adobe. Känns ovanligt att varenda program i min dator är köpt korrekt. Nedladdningar av crackade programvaror är historia.
Hur som helst så blev det att videoredigera hela helgen. Igår t.ex. fick jag för mig att göra om och göra rätt filmen som jag och min kompis vildmarkspastorn gjorde i Norge. Efter 7 fullspäckade timmar så hade jag fått tretton minuter färdiga av filmen. Det är så när jag hela tiden vill förbättra, justera ljud, byta videoövergångar och mycket annat. Men det var det värt. I och med att programmet var köpt så fanns även instruktionen på svenska med. Skämtsamt brukar jag säga att det är fegt att läsa instruktionsböcker. Kan själv! Nu visade det sig dock helt nödvändigt. Konsumentversionen av Adobe Preimere är helt annorlunda än Proffsverssionen.
Idag när jag kom till ontoret kom jag på att jag missat att boka biljetter till Fjollträsk till sista helgen i oktober. Måste ner och hjälpa den ofantliga låssmeden att ställa fram hans klocka. Sedan blir det kinamat och hälsa på mor min. Hur som helst så tog det väldigt lång tid att beställa biljetter eftersom jag själv vill välja sittplats. Då får man prova sig fram tills önskad plats är ledig. Testade först att låta SJs datorer sköta bokningen av plats, men då hamnade man i en grupp på fyra vända mot varandra. Vedervärdigt i tre timmar. Nej, ensamplats ska det vara. Absolut ingen mitt emot, och så lite käk på det. Blir nog bra det här. Nu är lunchen snart slut. Dags att jobba igen.