Vår med förhinder.
Då var det fredag igen och när den är slut är det 78 arbetsdagar kvar till semestern och 16 dagar till sommartiden.
Mars månad är psykiskt väldigt tung. Varje år är det besvikelse över att våren uteblir och att vintern fortsätter i det oändliga.
Det värsta i år är inte bara att våren verkar utebli den närmaste månaden, utan att vintern kom så otroligt tidigt och med full kraft i form av både snö och extrem kyla.
Det finns människor som älskar det här iskalla snöovädret. Snödrottningen som jobbade på mitt jobb tidigare är en av dom. Har dessutom en släkting i Finland som verkar vara lika glad för det här.
Min goda vän journalisten i Gävle älskar inte direkt vintern, man avskyr både sommarvärme och sommartiden.
Det finns en massa människor som påstår sig vara "födda i fel kropp" när dom företar sig diverse operationer och annat.
Själv är jag inte skapad för den plats där jag bor, inte ens det land där jag bor. Enda gången jag verkligen mår riktigt bra är när temperaturen är runt 30. Gör inget om jag måste jobba då. Bara känslan är helt underbar.
Ljuset har visserligen kommit tillbaka, men när det vägrar bli vår på riktigt så hjälper det bara de första veckorna. Sedan måste det slå om och bli varmt om jag inte ska må alltför dåligt.
Två vintrar har varit osedavanligt kalla både här och i stora delar av Europa och nordamerika.
Det är därför som talet om global uppvärmning klingar så tomt. Globala uppvärmningar har funnits i alla tider, och människan hade inget att göra med saken. Varför har man annars hittat 6000 år gamla träd i fosilform ovanför trädgränsen i de svenska fjällen.
Det visar att klimatet var mycket varmare under den perioden än idag.
Nu finns det ingen global uppvärmning. Solens är inne i en mindre aktiv fas med färre solfläckar än vanligt, och det kyler ner jorden. Om våra utsläpp nu har någon effekt så är det möjligen att dämpa effekten av denna nerkylning.
Vintrarna blir längre och längre, och kallare och kallare. Den snabbast avslutade vintern jag upplevt i Sundsvall var 2003, och det är 8 år sedan. Sedan dess har varje vinter varit lite längre och lite kallare än den föregående.
Dessutom är snömängderna i år något alldeles i hästväg, varför förhoppning om att snön som den brukar försvinner i slutet av april, är helt grusade.
Även om det skulle bli regn och tio plusgrader från och med idag, skulle snön ändå ligga kvar långt inne i maj.
Suck. Inte konstigt att man känner för att emigrera för gott.


I och för sig har det varit bakslag varje år, men en sådan här hemsk vinter har jag aldrig upplevt.
Här är några bakslag jag beskrivit tidigare år i bloggen.

2004-03-21
Varit hos skånske grafikern.
Hemvägen var INTE rolig. Det gick åt mÃ¥nga böner.
på E4an gick det 60 Km/tim på 110-väg. Vissa kunde inte köra, utan ställde sig på
sidan av vägen. Jag kunde ha tjänstgjort som däck,
för när man har varit hos grafikern med familj rullar man däifrån.
Skåningar är bra på mat!!.

2005-03-11
Jahaja.
Utanför fönstret faller tung blötsnö.

2006-03-28
Paus i bloggandet.
Jag har ingen lust att blogga. Ingen lust att jobba. Ingen lust med något alls.
KAN inte göra någonting. Sitta inomhus och glo på dom växande snödrivorna.

2009-03-10
Tisdag.
Sitter och tittar på väderradarn. Kommer ett oväder utifrån Bottenhavet. Alldeles mörkblåa starka radarekon, men det verkar inte som om det faller ut så mycket snö som dom sa.
Har ingen lust att pulsa i snö ända fram till midsommar.

En härlig måndag.
Måndagar kan vara riktigt sköna, som denna till exempel.
Fullt upp med jobb så det kändes jättebra att ha en massa saker att fixa med.
Var på kontoret idag, tillsammans med den vildsinta timråsupportern. Dessutom tittade vildmarkspastorn in här på eftermiddagen. Mycket trevligt.
Solen verkligen gassar idag. Har fönstret öppet på kontoret och det är ljumma vindar som kommer in. Parkeringen utanför kontoret på Heffnersvägen håller på att torka upp helt.
Otroligt skönt att våren visar sig. Bakslag blir det alltid men en såhär lång paus i vinterkylan hjälper ändå till så man står ut fram tills den riktiga våren kommer.
Och så ljuset. Det är ljust när jag åker till jobbet, redan halv sju, och ljust när jag kommer hem. Bättre kunde det inte vara.
Och som jag skrev igår. Den sjunde mars fyller bloggen sju år och det är idag. Sju år där jag skrivit minst 2 till 3 gånger i veckan i snitt. Ibland mera, ibland mindre,..
Avser att fortsätta ett bra tag till. Livet i Norrland bjuder alltid på spännande saker. Det som just nu blir spännande är jättebygget här i stan. E4an ska äntligen dras förbi innerstaden och på en bro över Sundsvallsbukten. Mycket grävande och trafikstörningar lär det bli, men sedan blir det skönt att slippa trafiken inne i stan.

Bloggen sju år!
Mitt allra första inlägg i den här bloggen löd såhär: "Vasaloppet pågår, men jag tittar inte. Solen skiner över Sundsvall".
Ska man vara helt noga var det den gången den sjunde mars, och idag är det den sjätte, men imorgon är jag på jobbet och om min föredetta framstående utåtriktade chef ser att jag skriver blogg på jobbet så får han ett koleriskt utbrott.
I övrigt är läget exakt som det var den söndagen. Solen skiner redan nu över Sundsvall. Vasaloppet pågår, men i år tittar jag och har så gjort de senaste åren. Det är en av få gånger som jag frivilligt går upp med hjälp av väckarklocka en söndagsmorgon. Något speciellt är det. För mig är vasaloppet det första vårtecknet som infinner sig.
Reportrarna i tv brukar ofta hänvisa till ett tidigare långlopp som heter Marcia Longa, och körs i Italien. Detta lopp såg jag i år på Eurosport. Om svenskarna åker lika bra idag som då, så blir det trevligt vasalopp. Det blir väl en kamp som vanligt mellan Jerry Ahrlin, Staffan Larsson, Jörgen och Anders Aukland.
Hur som helst. Dags att sluta blogga och ägna sig helt åt TVn.
Vädret i Sundsvall är lika fint som den dag jag började bloggen.