43 minuter
Det är sant. vi har redan fått 43 minuter mera dagsljus sedan vintersolståndet i december.
Under nästkommande månad blir dagarna här i Sundsvall nästan tre timmar längre.
Vi går mot ljusare och förhoppningsvis varmare tider.
Tänkt att det redan gått tio dagar av 2013. Tiden rusar iväg. Måste ha med min stigande ålder att göra. Man tycker att tiden accelererar liksom. Läste en vetenskaplig utläggning av det där med att Barn upplever tiden fyra gånger längre än vuxna. Det har att göra med - skrev dom - att en dag är ju en mycket mindre del av mitt liv nu än när jag var sju år. Vet inte exakt hur dom fick ihop det eftersom det var några år sedan jag läste artikeln.
På företaget där jag arbetar är det full fart framåt. Igår kom vildmarkspastorn hit och vi arbetade samt käkade lunch på ett av dom bästa lunchställena i Sundsvall, nämligen Lasses matstuga i Skönsberg.
Lite lastbilsställe över det hela. Rejäla portioner.
Jag som bantar nu (igen) fick hoppa över middagen, för hade jag inte gjort det hade dagens kaloriintag gått över de 1460 jag får äta varje dag.  Målet är 80 kg, innan badsäsongen, och dit är det dryga tio kg. Ska bli kul att se hur det går.
Hemskt vad svårt det är att vänja säg av med att småäta, köpa godis, hälla grädde i kaffet etc.
Min vän låssmeden brukar uttrycka sig såhär:
- Jag har sagt åt mig, att jag inte får äta.
Jag har sagt åt mig också men jag lyssnar inte på mig.
Håhåjaja. Få se hur det går.
Dags att jobba.

Liten väderbild

Såhär är läget i Sundsvall just nu. En bit kvar till våren men det blir ljusare för varje dag.

Julen bortstädad - våren nästa.
Helgen som gick innebar att det var dags att packa ihop julsakerna. Det här är ett jobb som jag helst gör själv. Ta bara detta med belysningen till julgranen. Den måste placeras exakt rätt i sina kartonger för att kunna användas nästa år utan kabeltrassel.
Sedan ska allt sorteras i olika kartonger. En särskild för Advent, som ställs ytterst på vinden eftersom den ska tas ner först. Allt måste vara som det varit de senaste tjugo åren. Annars blir det fel, och det får det inte bli.
Så var det dags att börja vårterminen på allvar på jobbet. Grejen är att jag såg fram emot att börja hugga i och jobba igen, men det gjorde inte kroppen. Någon sömn blev det inte tal om i natt, utan det blev att snurra som en propeller i sängen.
Förkyld har jag blivit också. Förmodligen smittat av den skogstokiga Pitebon och hans arga tant.
Äldsta sonen var hemma igår och förgyllde vår tillvaro, eller om han ville ha gratis mat. Oklart vilket.
Den enda av familjen som är ledig är yngsta sonen. Hans skola startar imorgon. Så är vi då igång.
Jag har som vanligt satt igång med en nedräkning till semester. Det gjorde jag i och för sig i september, men nu har vi kommit till 129 dagar kvar, eller snarare 128,5 eftersom halva den här dagen har gått.
Det kommer att bli ett år som ska avnjutas hemma till största delen. Måste slicka dom ekonomiska såren efter förra årets extravaganta semester.
På kontoret är det mesta sig likt. Just nu sitter jag ensam på kontoret i Sundsvall, men det är nya säljare på gång in hit så småningom.
Lunchrasten närmar sig sitt slut, så det är dags att simulera arbete igen.