Sista lördagen i februari.Så har då denna hemska månad februari nått sitt slut. Utanför vår villa i Bydalen i Sundsvall faller snön åter igen. Allting är insvept i ett vitt täcke. Snödjupet på tomten är cirka en meter och på ställen där vinden blåst ihop är det närmare 1,20.
Garagetaket och taket till uteplatsen är röjda på den översta halvmetern snö, så det bör klara sig.
Veckan som börjar nu är den sista på bloggens sjätte år. Nästa söndag är det den sjunde Mars och då är det sex år sedan jag satt en solig morgon och skrev mitt första inlägg. Tänk vad som hänt på dessa år. Ni har väl tänkt på att längst ner på bloggens förstasida finns en rejäl samling klickbara länkar där ni kan gå bakåt och välja vilken vecka ni vill (nästan) för att läsa vad som hänt under dessa år. Jag vet att den gamle vid havet – tidningsbudet från Fagervik och pappa till Supportern – använde en julledighet till att läsa hela bloggen. Intressant människa. Undrar varför. Någon annan känner jag inte som gjort denna genomläsning, mera än jag själv ibland.
Hur det började med den här bloggen minns jag inte riktigt, eftersom jag inte läst någon tidningsartikel om saken utan hittade funktionen. Lite synd att mitt vanligtvis goda minne sviker mig på denna punkt. Det jag med säkerhet vet är att när vi flyttade hit skrev jag ”veckomail från Norrland” till alla mina kompisar i Stockholm som undrade hur det skulle gå för nollåttan i det vilda Norrland. När min dåvarande chef tyckte att jag inte skulle skriva mail på arbetstid så insåg jag att en annan teknik skulle behövas.
Nu skriver vi alltså den tjugosjunde februari 2010 och vi är på sista tredjedelen av den hårdaste vintern sedan vi flyttade hit. Vintern har tack och lov varit kort i och med att den första snön föll den 13-14 december. Men sedan den helgen i december har vi inte haft en enda dag med plusgrader och snön har lagt sig allt djupare för varje vecka. Temperaturen i Sundsvall har varit nere och vänt på minus 30 grader i veckan som gick.
Nu tittar jag ut och inser att det åter igen är dags för snöröjning, men vad gör man. Inget hjälper om man klagar. Snön försvinner inte fortare för det.
Sedan är vi människor lite konstiga. Det hjälper att veta att alla har det likadant. Om t.ex. Powerpuffpinglan i Halland hade börjat sända bilder på utslagna blommor som jag fått när jag varit ute och slungat, då hade det känns tyngre. Men hela landet är snötäckt, och den tillfälliga vår som sörlänningarna får kommer åter igen att avbrytas av kall luft från norr.
Vad som händer då är att den begynnande snösmältningen ersätts av en glashal stenhård isskorpa på gator och vägar. Då föredrar jag några veckors minusgrader till och så den riktiga våren på en gång. Vi har faktiskt för första gången sluppit isskorpan en hel vinter, och det är ju pga att vi inte haft en enda plusgrad. Däremot har den polerade sammanpackade snön orsakat tämligen halt väglag, men det är ändå snäppet bättre.
SÅDÄR JA låssmeden. Nu hoppas jag att du som undrade om jag slutat blogga är nöjd med att ha fått en rejäl läsning såhär på lördagen.
Ha det bra låssmeden och övriga läsare.