Supportern verkar trött.
Såg lite av Timrås första match på tv igår. Hann se första målet. Det slutade 6-2 till Timrå mot Frölunda, så säsongen fick verkligen en god start.
Undrar bara varför supportern inte skrivit något här i bloggen. Verkar konstigt. Tyckte precis jag såg honom på supporterplatserna i EON arena på TV.
Nåja. Det blir nog bloggande från honom också.
Gjorde misstaget att läsa opionsundersökningar nu på morgonen, men man kan få hjärtinfarkt för mindre. En dag kvar...tills äldsta sonen blir myndig!.

2 dagar kvar.
Nu tänker nog dom flesta på valet, men för mig är det ännu viktigare att vår äldsta son blir myndig på söndag och får gå med och rösta. Hade han fyllt år den 20e hade han fått vänta fyra år till på att få rösta. Men nu är det den nittonde han fyller år. Blir en högtidlig dag hemma hos oss med vandring till vallokalen och så fika med släkten på eftermiddagen.
En fördel med att bo i en mindre stad som Sundsvall är att den här stan har befriande få valafisher. Det stod några vänstertyper på Navet i morse och försökte dela ut material, men jag ville inte ha något. Har bestämt mig hur jag ska rösta, och det beror INTE på valkampanjen utan på hur partierna agerat i mellanvalstiden.

Snart är det val.
Börjar ledsna på alla valprogram på TV, som flyttar allt annat, ungefär som sport brukar göra.
För min egen del betyder dessa program absolut ingenting när det gäller vad jag röstar på. Valrörelsen är helt ointressant i sig själv. Det som är intressant är hur partierna agerar under de tre år som det inte är valrörelse. Utifrån det fattar jag mitt beslut hur jag ska rösta.
Med andra ord har jag inte sett en enda minut valbevakning på TV i år.
Familjen vill se valvakan på söndag, och jag kan tänka mig att se den OM vallokalsundersökningen som publiceras klockan 20:01 tyder på att det går min väg.
I övrigt är allt lugnt. Yngsta sonen och jag håller på att vila ut och äta nyttigt efter det härliga besöket hos låssmeden i Fjollfräsk.

Tillbaka i Sundsvall.
Åter i Sundsvall efter en helg i Fjollträsk. Den här gången hade jag yngsta sonen med mig vilket gjorde resan extra trevlig. Det var annars en rätt vanlig weekend i huvudstaden. Den ofantliga låssmeden agerade hotell, medan min före detta ofantliga kamrat fick leka taxi.
Anlände Bromma fredag eftermiddag och så for vi iväg via en lång omväg till Låssmeden. Min kamrats nya bil gick väldigt fort. 150 på en 70 sträcka är inget jag rekommenderar men så blev det. Väl framme hos låssmeden så vidtog 7 timmars konstant ätande. Först var det chips och nötter, sedan hamburgare och sedan godis ända fram till minuten för det var dags att borsta tänderna och gå och lägga sig.
Lördagen fortsatte i samma glada stil. Upp och rejäl frukost, sedan iväg till min mor för att hon skulle få se mig - och framför allt sitt barnbarn för första gången på tre år. Mig ser hon ju oftare. Efter några timmar hos farmor drog vi vidare i samma hus till min vän den pyrotekniska sjukgymnasten. Han är rolig med sina hemmagjorda smällare och skumma beställningar från Polen.
Efter detta var det dags för vad jag anser är Sveriges bästa Kinarestaurang – Bamboo Garden på Åsögatan på Södermalm. Ägaren är en rolig kines som kallar sig själv antingen för gamla fattiga kinesfarbror eller gamla tjocka kinesfarbror.
Vi rullade ut från nyss nämnda ställe. Maten gick vi ner genom en promenad på det trevliga söder, och så tog vi tunnelbana till Kärrtorp. Föraren kunde inte köra tunnelbana så det blev en rejält skakig resa som ruskade om alla passagerarna tills dom var gröna i ansiktet.
Söndagen började med slappande och tack och adjö till låssmeden. Den före detta ofantliga kamraten kom med sin lyxbil, och så åkte vi till Vaxholm och åt det som han glider fram genom livet på – en räksmörgås.
Vi tyckte också att Arninge centrum var värt ett besök innan vi till slut kom fram till Bromma flygplats dryga tre timmar före flyget skulle gå. Det var i och för sig ok, eftersom jag ibland har blivit avsläppt där fyra timmar före flyget går. Vi var ganska trötta och det var inte jättekul att flyget var försenat en halvtimme på vägen hem. Väl ”hemma” på Midlanda möttes vi av hustrun och ädsta sonen. Jag fick som vanligt guida min fru som inte hittade hem av någon anledning.
Nu är det måndag morgon och jag straffade mig själv för allt ätande och gick till jobbet i morse.