Plågsam vecka.
Är hemma och är sjuk. Det händer inte så ofta. Det var oktober 2012 senast. 
Började natten mot tisdag förra veckan. Vaknade vid tre och hade ont i käken. Tänkte att jag gnisslat tänder, tog en treo och gick och jobbade.
Det onda försvann inte utan molade på onsdag-torsdag-fredag, men jag stod ut. Skaffade en bettskena så jag inte skulle tugga något mer fel under nätterna.
På lördag kväll trodde jag att jag skulle bli tokig. Smärtan var inte av denna världen.
Ett minne dök upp. Hösten 2006 när jag senast borrade ur en inflammerad tand. Bedövningen tog inte och tandläkaren fick hålla på en bra stund innan det var klart.
Insåg liksom vartåt det barkade. På söndagsmorgonen var det ännu värre, så via vårdguiden fick jag veta att dom hade jour på folktandvården city här i Sundsvall mellan 10-11. Det var dags att åka dit. Inget tvivel av den saken. Kom dit och det var bara jag och två patienter till som skulle dit.
När jag blev uppropad och gick in i korridoren fick jag en bild för min inre syn - dom sista stegen en dödsdömd tar in i injektionskammaren i Huntsville.
Hur som helst. Hade INTE slarvat med tänderna. Inga hål, utan en elak inflammation i käken under en tand. Tandläkaren gav mig två alternativ. Rotfyllning eller att dra ut eländet.
Att borra när bedövningen inte tar, det var det inte tal om, och eftersom tanden inte påverkar mitt förtjusande leende, så valde jag att ta bort den.  Han gjorde väl av med fyra ampuller bedövning, och bara det kändes. Sedan var det dags att dra ut tanden. Jag skulle ljuga om jag säger att bedövningen hade tagit. Smärtsam upplevelse, men inte fullt så illa som att borra.
Har haft ett antal tandläkare i mitt liv, på skolan, folktandvården i Stockholm, några privata. Men det här var nog den trevligaste jag någonsin haft. Trots svårigheterna avslutades behandlingen, och jag blev hemskickad med antibiotika och smärtstillande.
Tänkte vila en dag och sedan gå och jobba, typ idag. Men alla mediciner och efter-värken har kedjat mig fast hemma.
Ni som läser bloggen vet att jag alltid räknar ner till semestern, och ibland låter det som jag inte vill jobba överhuvudtaget. Men när man sitter här. Yr i mössan, svullen, och lite molande värk, då skulle jag inget hellre önska än att kunna gå till jobbet.
Men det får ta den tid det tar. Så är det bara.  Kan inte räkna ner antalet dagar till semestern, eftersom jag inte vet när jag kan jobba. Men någonstans mellan 20 och 30 arbetsdagar är det i alla fall.
För att tala om något trevligare så håller vi på med att måla om vårt uterum. Förra veckan skrapade vi färg och körde med målartvätt. Nu väntar vi på temperaturer runt 20 grader och helst mulet, så vi kan börja måla dom behandlade ytorna.
I övrigt längtar jag efter varmare väder.  Klart slut.