Upp och ner

För första gången sedan juli 2007 så skriver jag en blogg på det här viset.
Utanför fönstret strålar solen från en klarblå himmel. Tro inte att jag sitter i Bergeforsen eller på kontoret i Sundsvall. Där är det låga moln och snö. I Stockholm är det också mulet, men inte här. Sitter just nu några tusen meter uppe i luften på väg mot Bromma flygplats. Det verkar inte vara någon stor reshelg nu. Vi är endast 29 personer ombord förutom dom tre i besättningen. För att inte bryta mot reglerna på flygplan så får jag posta det här när vi landat. Inte populärt att starta mobilnät här ombord. Trevlig helg.

Äntligen seger.
Supportern har gett upp att blogga om hockeyn här i bloggen. Då får väl jag ta vid då. Igår såg jag en del självsäkra kommentarer på Facebook om att AIK minsann skulle åka till Timrå och ta sin elfte raka seger mot de rödvita krigarna. Vad dom glömde är att om man åker till en match och underskattar sina motståndare så kan det lätt bli förlust. Så blev det igår. Efter oavgjort (0-0) vid full tid så lyckades Timrå fälla avgörandet i sudden. Känns trevligt att det var just AIK som dom spöade. AIK stör mig rätt mycket. Det är väl den klubb i Sverige som har den värsta svansen av supportrar, och som verkar göra minst åt problemet. Dessutom är man ju inte en idrottsförening utan ett aktiebolag.
Nu blev det stryk igår i EON arena och det känns som sagt utomordentligt trevligt.
Varför supporten slutat blogga hockey vet jag inte men han kanske inte är skrivkunnig längre eller så sitter han hemma i sin trådlösa lägenhet och spelar meningslösa dataspel, alltmedan maten bränns vid på spisen och dagsljuset är utestängt med mörkläggningsgardiner.
Fast nu lär han trivas. Minus 13 imorse och en massa snö.

Åter till arbetet.
Då har jag återvänt till kontoret efter två sjukdagar förra veckan. Över två år sedan jag hade frånvaro sist, så det känns surt att ha spräckt den fina sviten av noll frånvaro.
Hur som helst så är jag åter på jobbet, och som vanligt har det hopat sig en hel del arbete sedan jag var här senast.
Vädret är märkligt. Snön fylls nästan omärkligt på. Den vräker inte ner utan smyger sig på oss med någon eller några centimeter per dygn.
Som jag skrev igår så är pelletsen inne, och nu lär väl äldsta sonen visa sig hemma igen, eftersom allt jobb är fixat.
Blev förvånad när jag studerade statistiken för bloggen. I och med förändringen så lade jag till en besöksräknare och den verkar rätt rättvisande. Den triggar inte när jag laddar om sidan som dom enklaste räknarna gör. Trodde att det var Den gamle vid havet och powerpuffpinglan i Laholm som läste bloggen, och så den levande megafonen då och då. Men det har varit över hundra besök sedan förra veckan när jag kollade sist.
Undrar vilka dom andra litterära finsmakarna är. Ni som läser kan ju meddela svenska akademien nu att jag skulle uppskatta ett litteraturpris. Nomineringar bör väl göras nu så dom har tid att läsa mellan besöken på "Den gyldene freden".

Inget löpband, men tränat ändå
Inte mycket vanlig träning senaste veckan. Istället har vi burit in 2,5 ton pellets. 2,2 av dom fick jag ta in själv eftersom äldsta sonen passade på att få en förkylning precis i rätt tid, och efter det så tog han några extra arbetspass på två av stadens bensinmackar. Nu är man lagom mör i kroppen. Dessutom passade det på att snöa så det skulle också röjas men där fick jag lite hjälp av sonen. Det tråkiga var bara att jag fick göra det två gånger eftersom inställningarna på slungan var fel. Dessutom har jag varit begravd i papper halva dagen. Så är det varje årsskifte. Banker och andra skickar en massa sammanställningar över året som gått. I denna hög ska man lyckas gräva fram det som är viktigt.
Imorgon är det jobb igen efter två sjukdagar.