En vecka in på terminen.
Det brukar vara tufft att börja jobba efter semestern, men i år slår det alla rekord. Kämpat hårt för att så att säga komma in i jobbet och börja få fokus, men det bara går inte.
Jag har mycket att göra, men den levande megafonen och supportern gör jobbet mycket bättre än jag, så jag vet inte hur man ska konkurrera med dom.
Till och med att sitta här och blogga tar emot. Seg till tusen.
'Kan ha att göra med gårdagen också. Saken var den att jag och hustrun tog en promenad i det vackra området Haga i Sundsvall. Många fina gamla hus och området har en helt egen stil. När vi kom hem efter promenaden så hade vi avverkat fem km. Jag kände mig i högform, så hustrun gick in och vilade medan jag i någon sorts galet ryck gick fem km till - totalt en mil. Sundsvall är på sina ställen ganska kuperat så min app i telefonen berättade att totalt hade jag avverkat stigningar på över 200 höjdmeter.
Nu är jag totalt slut i kroppen och blev tvungen att käka lite värktabletter för att överhuvudtaget kunna släpa mig till jobbet.
Min reskompis - Fiskaren från Matfors - som kör mig till och från jobbet varje dag, har hittat en ny funktion på sin bil - gaspedalen. Under våren när vi åkte tillsammans så var det mest bromsen som användes, och så hade han förmodligen byggt om bilen till trampbil.
Hur som helst så var nyss nämnda reskompis lika trött som jag så medan han kryssade mellan filerna och körde om sportbilar, så sades inte många ord. Vi var båda mycket trötta denna sensommarmorgon.
Det är tyst på kontoret också denna morgon. Inte ens den avdankade logopeden orkar prata idag.
Snart är det helg.