Torsdag i April med lite kyligt väder.
Då har vi snart gjort färdigt april månad. Det är 40,5 dagar kvar till semestern, Dvs man måste gå upp tdigit 41 gånger till innan det är dags för välförtjänt vila
Vår personalchef - superskatan från Söråker -  kallar mig latmask när jag bara tänker på semestern.
Men det är inte riktigt så det funkar. Jag  resonerar såhär, att om man har ett arbete, där arbetgivaren betlar lön för att få ett arbete gjort, då ska man göra sitt bästa, och gärna göra det lilla extra för att hjälpa kollegor och andra, dvs ge allt. Gör man det blir man trött i min höga ålder, och behöver vila då och då.
Annat var det när jag var ung. Då kunde man jobba dygnet runt och samla övertid som man sedan tog ut i pengar eller komptid, men det gskulle slita för mycket på kroppen att hålla på sådär nu.
Åter till det här med semestern. Om man tänker att det är två halvdagar var också, så är den sammanlagda tiden bara 39,5 dagar. Låter ännu bättre.
På kontoret går allt sin gilla gång. Jag och kollegorna jobbar på med olika arbetsuppgifter. Själv försöker jag som vanligt få fram material till säljarna, då och då avbruten av VD för att få fram statistik.
Tänkte spara pengar på mina luncher. Istället för att gå in på pizzerian och köpa något dyrt för 70 kronor, så gick jag till ICA tvärs över här, och tog sallad ur deras buffé där man plockar i en liten bunke och sedan betalar efter vikt. Tog lite dressing också, och gick till kassan. Det blev 70 kronor.
Då kan man ju lika gärna äta sallad på pizzerian och slippa göra den själv.
Å andra sidan, mat som man betalar per vikt kan man komponera så att man får sådant som är mättande men inte väger så mycket. Å andra sidan är det godaste om väger mest. Skinka, ost och olika psta ihopbakad i diverse goda såser.
Så hur man än vänder sig blir det fel i slutändan. För fett eller för dyrt eller både och.
Fick hämnd på den levande megefonen idag också. Ringer man honom så skriker han i telefonen så hörlurarna går sönder. Bad honom ringa mig - varnade kollegorna i samma rum om att nu blir det HÖGT, och så skrek jag för fulla lungor rätt in i mikrofonen.  Ändå kom jag bara upp i 25 % av hans ljudstyrka.
På hemmafronten har det hänt en del. Min ofantliga kamrat kom upp i måndags, så vi fick fira hans 60-årsdag. Han gillar inte ståhej runt den egna personen, så vi gjorde helt enkelt en god lunch och bjöd honom på, och så fick han en fotobok i present. Uppskattat!!!
Apropå luncher - Låssmeden ringde igår. Han och jag brukar skicka hemska blandningar till varann - mat som var för sig är god, men inte tillsammans.  T.ex. ostkaka med brunsås och bostongurka, eller kokt blodpudding med vaniljsås. Det där har jag alltid ansett vara ett skämt och inget man ska äta.
Då ringde som sagt låssmeden igår och hade varit på tennstopet och ätet........KRÅKA.
Jag menar, var fick dom tag på den - sköt den på Farsta torg eller????
En gång i min ungdom åt jag duva. Det var hemskt. Och så kommer han med kråka nu. Tyckte han sluddrade lite i telefonen. Det berodde inte på att han var onykter, utan att fjädrarna förmodligen fastnat i halsen.  Jag menar - KRÅKA.  Inget förvånar mig längre när det gäller låssmeden.