Jultemperaturen stiger.
Det är lite drygt två månader sedan jag tog det sista doppet i polen för säsongen, och med en suck stängde av maskineriet. Och nu är det plötsligt en vecka kvar till första advent.
Vet inte om begreppet lyslördag är bekant i övriga landet men här i Sundsvall innebär det att under festliga former tända julbelysningen i staden.
För egen del blev det inte av att åka in till stan. Jag gjorde något som strider mot mina djupaste övertygelser om vad man ska göra och inte. Åkte nämligen till Birsta köpcentrum på en lördag. Det var sedvanligt trafikkaos och mängder med folk ute. Ändå var det veckan före novemberlönen. Finns bara en enda sak som kan få mig att frivilligt utsätta mig för detta; Nästa vecka fyller min älskade hustru år. (tror det var 25). Detta måste firas på ett fint sätt, så äldsta sonen och jag tog en vända till Birsta trots att det var lördag fem veckor före jul.
I övrigt kan nämnas vädret. Såg foton idag på Facebook från Österbotten i Finland. Där hade dom fått snö som låg kvar, och ändå ligger dom på samma breddgrad som oss. Här är det tack och lov barmar än så länge, och jag vill för egen del ha snö endast mellan 23e och 25e december. Annars går det bra utan.

Från inaktivitet till full fart - på en vecka.
Dags att summera något jag inte varit med om tidigare i livet. Vad händer om man först är arbetslös i 380 dagar, och så PANG, en hel arbetsvecka?
OK, jag var inte helt arbetslös, utan arbetade med www.n4u.se under dryga halvåret, men gjorde det hemifrån.
Det mest uppenbara är att alla möjligheter att sova till 12 eller 13 försvann som en avlöning. Det har varit det enda negativa på hela veckan, att med hjälp av 5 olika alarm på telefonen och klockradion bryta sig ur sin skönhetssömn kl 06:00 istället för.. 12.
Börjar man på ett helt nytt jobb, så kan man ju ta det lugnt, ta in saker, lära sig. För att ta till ett engelskt uttryck - I hit the road running. Dvs, det var pang på från dag ett - och det var kul.
Alla företag har sin jargong, outtalade regler, historik, speciella sätt att göra saker på etc. Här var jag familjär med allt det där, inklusive historiken.
Några nya arbetskamrater hade tillkommit, men många var kvar, både på kontoret och ute bland våra säljare. Den smöriga från Tibro,  skåningen, den hemska från Ramvik med skämt så man rodnar, hon med det obegripliga pitemålet, och ett antal till. Otroligt roligt.
Tyvärr har VD inte riktigt glömt alla saker jag gjort genom åren, så han tyckte det var en kanon-idé att låta mig göra dels mina nya uppgifter, och så en massa annat. Fullt ös, medvetslös.
Kom hem idag och skulle se på TV, men tuppade av tvärt i soffan. Ska inte skylla på jobbet utan snarare att vi var och köpte lite hälsokost efter jobbet. Man måste äta nyttigt ibland också, så det fick bli ett besök på Pizzeria blå och gul i Haga. MUMS. Paltkoma, som vi säger här, eller snarare pizzakoma. Sov nästan en timme medan Tvn stod på full volym.
Vill inte börja mitt nya jobb med att vara sjuk i två veckor så farbror doktorn gav mig en spruta idag, influensavaccin. Är så gammal och rund nu, så jag tycker det kan vara bra att försäkra sig.
Trevlig helg alla glada.

Snart en vecka i arbete.
Dag fyra har gått fort. Märker att jag har tacklat av en del sedan jag slutade för över ett år sedan. Vår VD kom in idag och sa något lustigt, dvs la upp en volley som jag kunde smasha på.
- Går utför med mig, var min kommentar. Kommer inte på någon kvickhet att knäcka ur mig.
Den koleriska videoproducenten var snabb att reservera mina tjänster för sina ansvarsområden. Roligt att få bidra med det jag kan.
Däremot riskerade jag under de första tre dagarna att slå ihjäl mig varje gång jag lämnade kontoret. Utanför entrén är det nämligen en sorts "veranda", med tre trappsteg ner. När man kommer ut i den kolmörka kvällen var det överhängande risk att missa ett trappsteg eller snubbla. Utebelysningen nådde inte ända dit. Visade detta för VD på förmiddagen. Tur i denna situation var att den pratsamma elektrikern från Avesta är på kontoret denna vecka. Han fixade snabbt upp en spotlight ovanför trappan, så nu slipper jag oroa mig för att komma hem enbent.
Ni som följde bloggen redan 2009 minns kanske att sagda elektriker var den som hjälpte oss att bygga ramverket till trädäcket runt poolen. Han är duktig på många saker.
Nu ska jag slänga mig i soffan och följa nyhetsrapporteringen från världen.
Tjing tjong.

Dramatisk trafikdag i länet.
Trodde dagen skulle flyta på lugnt idag. Torra vägar och bra väder. Första hinten om att något var på G fick jag av Kaffepimplaren i Tallnäs som sa att det var en seriekrock på E4. Jag och min pakistanska kollega (som jag samåker med) beslöt oss att ta vägen genom Sörberge, dvs den ursprungliga E4an. Där hade ännu en olycka inträffat - denna gång mellan bil och fotgängare. Stopp på den vägen också. Så båda alternativen var blockerade en bra stund.
Övrigt då? Jodå, vår VD har inte ändrat inställning till IT-avdelningen under det år jag varit borta från företaget. Det var något som han bett dom fixa, men som inte blivit fixat. Gick ner och frågade den avdankade norrmannen vem som sköter om en viss server nuförtiden. Det var lite oklart. Timråsupportern sa att han bara ser till så folk loggar ut som dom ska, men ingen visste hur problemen skulle lösas som VD rapporterat om. Blev för mig att blixtsnabbt fräscha upp minnet om group policies i Windows server. Troligen har jag löst det men behöver input från flera.
När jag till slut stapplade in hemma klockan 17:15 var jag ganska trött, men det är roligt att jobba.

Andra dagen

Så har då andra dagen gått på mitt nygamla jobb. Mycket är sig trots allt likt, och det är roligt. Vår VD fortsätter att ge oss nya idéer varje dag i en takt som är omöjlig och hinna med. Tror jag redan har gjort ungefär 10 olika arbetsmoment sedan jag började igår.

Många har hört av sig och önskar mig lycka till och välkommen. Idag ringde min före detta framstående och utåtriktade chef och tyckte det var roligt att jag var tillbaka i företaget. Igår kväll ringde den skånske grafikern och undrade hur det står till i huvudet på mig egentligen. Förklarade för honom att det till och med är roligt att jobba i Bergeforsen nu. Allt är bättre än att vara utan arbete, till och med Bergeforsen.

Senare på kvällen ringde den runda från Bergsåker och undrade hur dagen hade varit. Fick berätta för honom att det hade varit en härlig och spännande dag. Sedan jag första gången nämnde den runda från Bergsåker här i bloggen 2012 så har han verkligen jobbat på att passa in på den beskrivningen. Han kör bärgningsbil för det mesta nu och i förarhytten har en gott om plats med stora lass med hamburgare från McDonalds.

På hemmafronten ha yngsta sonen tagit över ansvaret för att bära in Pelletsen när den kommer. Senaste pallen pellets beställde jag sa att den skulle komma igår. Anledningen var att då kunde jag säga att "jag orkar inte bära in den eftersom jag jobbar."

Återseendets glädje.
Räknade lite häromdagen, och fick det till att jag varit arbetslös i 380 dagar, om man räknar även helgerna. Har haft en intressant praktik under tiden, med vår hemsida n4u.se och fått vara med och bygga upp något riktigt bra.  Dock kändes det för tio dagar sedan som om det liksom var nog med den inkomst man får som arbetslös. Skickade lite epost och tio dagar senare var det problemet ur världen.
I morse kvart i 8 klev jag åter in på det anrika företaget i Bergeforsen, där jag jobbat nästan 12 år redan. Märklig känsla att sitta i VDs stora fotölj - läppjande på en kopp kaffe och prata om idéer och tankar. Tiden har på ett sätt stått stilla.
- Känns som jag satt här igår, sa jag.
Året som gått har ägnats åt flitigt jobbsökande, med många studiebesök och intervjuer. På varje plats jag var på kände jag att - "hm, undrar om jag passar här". Något saknades alltid. Nu vet ju ni som följt bloggen sedan 2004 att jag inte alltid sagt vänliga ord om min arbetsplats, men så mycket har förändrats senaste året. På ett sett var det en helt annan känsla. Men ändå. Skönt att vara insatt i frågorna och kunna hjälpa till redan första dagen med saker som behöver göras. Loggade in på en dator som jag glömt lösenordet till, men när jag knackade på tangentbordet så kom jag in. Ordet satt i muskelminnet i händerna. Gick på autopilot.
Många nya ansikten att lära känna och så mina kära arbetskamrater från många år. Lunchen ägnades åt att uppdatera varandra på vad som händ på jobbet och i familjen. Jättekul.
Kontoret är uppfräschat och trevligt. Omgivningarna är väl vad dom alltid har varit, men tänker inte klaga på det. Att inte ha arbete, är nog en av mina svåraste prövningar i livet. Ser på min arbetsplats med andra ögon är och mycket tacksam över att ha fått en enastående möjlighet att gå vidare.
Tack alla ni som peppat mig under året som gått.