Fredag igen och ingen vinter.
Då var det fredag igen. Sitter här på kontoret och räknar statistik och hjälper vildmarkspastorn med lite olika saker i rekryteringen. Chattar med säljare, skriver mail, följer försäljningen i realtid och mycket annat.
Snart dyker väl den förvirrade fotografen upp här också. Då blir det lite roligare. Vi har roligt på rasterna här. Tyvärr kan jag inte delge er alla roliga historier han berättar från sitt händelserika liv. Då skulle jag få problem med sedlighetspolisen.
I övrigt kan jag berättade att igår eftermiddag blev det ett rejält träningspass på eftermiddagen, med påföljd att jag sov gott för en gångs skull.
Snön låter vänta på sig, i alla fall till söndag. Vill helst inte ha någon snö på hela vintern eftersom man måste skotta och slunga, och det har jag ingen lust med. Grön vinter vore drömmen. Det kanske kan förekomma här. Någon har sagt att dom har upplevt det här i Sundsvall, men då har dom bott här hela livet.... som fotografen, typ 200 år.

Plus sju, och förändringens vindar.
I morse när jag klev upp och hasade mig fram till kaffebryggaren, så tittade jag sömndrucket på termometern i köksfönstret. Vaknade ganska fort till. PLUS SJU, och det är en månad till julafton idag. Gillar det här vädret. Det regnade i morse - ganska mycket. Konstaterade med ett nöjt leende att jag inte behöver skotta bort regnet. Det försvinner av sig själv.
Här på kontoret blåser förändringens vindar. Den folkilskna säljaren har dragit vidare i livet. För tillfället är det bara jag och den förvirrade fotografen som arbetar här på kontoret. Vi drar dåliga vitsar och försöker hålla humöret uppe så mycket vi kan.
I förrgår när jag gick hem mötte jag VD som var på väg upp för att värva fotografen till något projekt han hade hittat på. Vad händer då? I värsta fall kommer jag att sitta ensam på kontoret snart. Då finns det tre saker jag kan göra. 1. Acceptera att jag sitter själv och jobba utifrån det. 2. Arbeta i Bergeforsen. 3. Jobba hemma. Alternativ två är ungefär lika troligt som att vildmarkspastorn skulle sluta jaga älg, eller att Håkan ljughålt skulle tala sanning..
Då får det nog bli att arbeta hemma, med gästspel ute på fånglägret någon gång i veckan.
Nästa vecka ska vildmarkspastorn och jag träffa hockeycoachen på arbetsförmedlingen för att se om han kan vaska fram några fräscha muppar till kontoret efter nyår. Men fram till jul så blir det nog att bita ihop och gilla läget.

Väldigt lite att skriva om.
Ni undrar väl om jag somnat, eller gett upp bloggandet helt och hållet. Saken är den att det just nu finns inget att skriva om. Allt är sådär svenskt lagom. Inte varmt, inte kallt. Inte semester och inte jul. Inget att förvänta sig över huvudtaget före jul. Dagarna går, fyllda av arbete.
Det måste ha varit en sådan här dag som Monica Törnell skrev sin sång vintersaga. OK, det är inte snö nu, men den allmänna depressionens Sverige är så perfekt beskrivet. Ingen har lyckats bättre än hon. Har du Spotify så har du länken här. Monica Törnell – Vintersaga .
Snön har inte fallit i några större mängder. Högsta snödjup är fem centimeter i fjällen.
Helt lagom. Ska den äntligen komma nu, den gröna vintern som jag har längtat efter i så många år. Senaste prognosen tydde på att snön dröjer i alla fall kommande tiodygnsperiod.
På kontoret går allt sin gilla gång. Vildmarkspastorn är här idag. Fick åka hit med honom i morse också, eftersom min kära fru skulle börja senare. På lunchen frågade han:
- Du åker hem med Maria idag va?
- Ja hur så.
- Tror inte du vill åka med mig. Jag har köpt en stor lunchlåda bruna bönor.