Bloggen tio år idag!
Den sjunde mars 2004 runt niotiden på morgonen satt jag vid datorn och skapade ett konto på blogger.com. Hade läst om bloggar på nätet, men från början var det mera typ korta uppdateringar jag skrev - något som man idag gör på Facebook. Kunde uppdatera flera gånger om dagen ibland.
Tidigt förstod jag att man kunde lägga ut foton och skriva långa inlägg.
Bloggen idag är ett komplement till Facebook. På Facebook skriver jag om mitt dagliga liv, glädjeämnen och saker som är till förtret. Vill jag däremot skriva långa inlägg gör jag det här, och klistrar endast in en länk på Facebook för att dom som vill ska kunna gå hit till bloggen och läsa.
Från början var bloggen en sorts fortsättning på mina ”veckobrev från Norrland” som jag började skicka till kompisar i samband med att vi flyttade hit till Sundsvall i december 2002.
Sedan blev det ju en hel del resor som skildrades i bloggen. Detta skulle jag aldrig göra idag. Inte så bra att tala om för tjuvarna att man är bortrest och var man är och hur länge.
Nu kanske någon invänder att senaste USA-resan finns med. Det är sant, men då skrev jag inläggen på plats i San-Diego och postade dom när jag kom hem, backdaterade.
Vill man verkligen skriva kort och koncist så finns ju Twitter, men jag lider nog av för mycket tangentbords-diarré för att klara av att skriva vad jag vill på 160 tecken. Brukar köra engelska uppdateringar på Twitter, men mycket periodiskt.
I och med att Facebook har tagit över mer och mer så har ju bloggen förstås blivit lidande. Funderade igår kväll på att skriva en avslutande text och sedan lägga ner, men man vet aldrig. Rätt vad det är tröttnar jag på Facebook, och då är det roligt att ha all historia samlad här, så jag fortsätter, in på det andra decenniet med bloggen.
Det är valår i år och tidigare har jag härjat loss om politik hit och dit, men det blir nog rätt lite av den varan i år. Spelar ingen roll vem som styr landet. Resultatet blir mer eller mindre detsamma.
Men rösta ska jag - i år också - och det blir inte på S, V, eller Mp nu heller. Vi har för mycket tung industri här i Västernorrland, och skulle mp få något att säga till om blir det massarbetslöshet här, och med 8000 inskrivna på AF i Sundsvall så är det inte läge för att spä på den siffran.
Vad har då hänt annars. Ja det sista halvåret har jag arbetat hemma, vilket lett till att det blir ganska lite stimulans och spännande anekdoter att berätta, eftersom jag mest umgås med mig själv, och jag är inte så spännande direkt.
Pratar i och för sig med kollegorna via Skype och telefon, och med den levande megafonen i Nynäshamn genom att öppna fönstret. Funkar det också.
Det går att prenumerera på bloggen också Några stycken gör det vet jag.
Einstein i Uppsala läte bloggen redan från början men var förtvivlad över layouten så när jag till slut gjorde om det så fick jag en kommentar - Äntligen.
Har inte lagt ner så mycket energi på layouten, eftersom texten är det viktigaste, då och då avlöst av några bilder, men det blir inte så ofta.
Ett kärt ämne förutom politik och mina kollegors göranden och låtanden har varit vädret. Det är fortfarande högintressant. Som nu t.ex. Så här lite snö har vi aldrig haft i början på mars, sedan vi flyttade hit till Sundsvall för över 11 år sedan.  Plusgrader är det redan nästan varje dag. Tyvärr får vi inte se solen. Dom lovade t.ex. i onsdags att den skulle komma, men det blev grått och trist. Men fördelen när det är mulet är att värmen inte strålar ut i rymden på nätterna, så det blir inte så många minusgrader att tala om.
Drar mig också till minnes att jag skrivit mycket om pelletsvärme och därtill hörande saker under åren. Pellets eldar vi fortfarande med. Koldioxidneutralt och bra. Dessutom så är man inte låst till en leverantör - som om man hade fjärrvärme. Det är ett lotteri med förlust varje gång när kommunen behöver mera pengar men inte vill höja skatterna, då ”ökar man avkastningen från dom kommunala bolagen”, dvs höjer fjärrvärmetaxan. Vet exempel på kommuner som lurat med en massa hushåll och så när alla är med så höjer man med 50 %. Så pellets blir kvar som värmekälla under överskådlig framtid här i vårt hus.
73 arbetsdagar kvar till Semestern. Tänker ta tidig semester i år, men inte frivilligt. Min arbetsgivare har backat slutdatum för semestern varje år. Blir sämre och sämre för varje år. Förr i världen körde vi alltid andra måndagen i Augusti som obligatoriskt startdatum. Det har förvandlats till den första måndagen i augusti. Är inte glad. Brukar vilja vara ledig när jag fyller år, men som det är nu så blir det inte så. Känns tungt. Hösten blir så lång om man börjar redan i augusti.
När jag jobbade på Crossnet i Stockholm kunde man vara ledig sent i augusti, så det var mycket roligare. Augusti är ju ofta mera säker när det gäller vädret än juli. Juli må vara den varmaste månaden, men den är också ganska regnig, så att vara ledig då är ett osäkert kort.
Men nu är det inte sommar än. Först ska vi genomlida veckorna fram till påsk. Sedan blir det många fina klämdagar hit och dit under våren. Jätteskönt för oss anställda, men vår VD kallar alla röda dagar för almanackssabotage. Han är i princip emot alla lediga dagar utom söndagar. Fick han bestämma fick vi 6 arbetsdagar per vecka. Lediga söndagar, och ingen semester, inga storhelger, ingenting alls.
Tur att det finns lagar som reglerar semester och röda dagar.
Det är ett gyllene år för arbetstagare i år. Beror på hur bl.a. julen ligger etc. Många klämdagar mm.
Mera om vädret. Igår så gick jag min första lunchpromenad för säsongen. Jobbar ju hemma och häruppe brukar snöröjningen vara lite si och så, men nu var det barmark på den vanligaste rundan som hustrun och jag brukar ta om vi bra vill ta en sväng. Fem plusgrader blev det också.  Poolen börjar smälta fram ur snön. Såg hela rullen med poolskyddet igår. Snart så stundar årets finaste tid - den mellan påsk och midsommar. Kulmen på det absolut bästa är när syrenen blommar. Ingenting i Guds skapelse doftar lika gott som syren.
En återblick på jobbet kanske är på sin plats  en sådan här dag. När bloggen började jobbade Jag, Einstein och den framstående och utåtriktade traktorchefen på IT-avd. Användarna på administrationen  hittade den ena onödiga knappen efter den andra som Stackars Einstein skulle göra. Undrar om 20% av allt som beställdes används idag. Är tveksam.  VD var mera på hugget då än nu, men han lever fortfarande under devisen att IT-folk inte göra något riktigt arbete, utan bara sitter och glor på skärmarna.  Till den avdankade norrmannen sa han att - Du sitter ju bara med flipperspel.
Under de första åren hade jag också glädjen att jobba ihop med den skånske grafikern. Då blev det många lunchpromenader. Mest för att vi inte stod ut med att lyssna på Alfahannen som skröt över sina erotiska erövringar och slagsmål med basebollträ.
2005 Inträffade katastrofen för mig personligen. Vi blev utvisade från det fina kontoret i Sörberge och hamnade i Bergeforsen. Orten som Gud glömde. Finns endast en butik där - inga matställen - ingenting. Jobbade där våren 2005 men lyckades med lite kuppartat beteende ta mig tillbaka till Sörberge igen. Satt där till 2008 på hösten, när Vildmarkspastorn fick för sig att ett av kontoren inte dög till att jobba i, så vi flyttade ånyo till Bergeforsen. Sedan blev det Heffnersvägen för mig på vårt trevliga kontor inne i centrala Sundsvall. 2010 fick VD för sig att jag kunde jobba hemma, och det gjorde jag ända fram till 2011 på våren. Då blev det stan igen, sedan Bergeforsen, och nu sedan i september hemma - varvat med en dag i veckan - antingen på HK eller i Sörberge.
Dom har dragit in direktbussen som går förbi här hemma - den som går direkt till Bergeforsen. Man måste först åka 20 minuter till stan, och sedan ut. Skulle bli flera timmar om dagen i bara resor.
Den sönderlästa akademikern löser transportfrågan en dag i veckan. Det funkar bra.
Under ett års tid var annars turerna till och från jobbet rena skräcken. Då åkte jag med den runde från Bergsåker. Mannen men Sveriges i särklass tyngsta högerfot. Hörde att han fått böter häromdagen. Varför är jag inte förvånad?
Ja, det var mina arbetsplatser under tio år. Många olika har det blivit.
Finns inte plats att särskilt nämna alla kollegor som passerat revy under kortare eller längre perioder, man dom flesta har lämnat intryck hos mig. Den skånske grafikern är den som lämnade det största tomrummet efter sig när han 2009 flyttade till småländska höglandet. Förstår honom. Han måste ju bo i en landsdel där alla förstår vad han säger.
Packmästaren, eller ”Den gamle vid havet” är också en man minns med ett leende på läpparna. Han kontemplerade alltid livets stora frågor - vattnets betydelse för sjöfarten, spindelns nät i ett kvantmekaniskt perspektiv, eller andra minst lika viktiga frågor.
Sist men inte minst så får vi lämna personalregistret och gå in i inventarieförteckningen.
Där finner vi supportern. När jag började gick han på alla hemmamatcher med Timrå IK, och var så hetsig att han en gång blev portad från EON Arena efter att ha kastat saker omkring sig.
Supportern är kvar, och lägger ner ett hästjobb.
Ock min närmaste kollega i jobbet sitter längst bort. Den levande megafonen bodde i Timrå förut, men så blev han kär och galen, och flyttade tillbaka till Nynäshamn där han numera är särbo med sin fjälla, och samlar fortfarande på tändare och hushållsrullar. Lika tokig i sport som alltid.

Mitt eget seriösa intresse för idrott inskränker sig till cykel.. Nu skriker den smöriga i Tibro att det bara är en massa doping. Hehehe. Det har varit väldigt lite snack om doping i cykel nu, snarare skidor och hockey. Ryssarna har kommit på någon gas man kan andas in som inte ger utslag i testerna, och så forskar dom flitigt på hur man ska dölja att man tagit preparat. Företrädare för sporterna i fråga står och gapar som fågelholkar, medan cykelsporten sedan många år tagit krafttag mod dopingen, och är på god väg att lyckas få till en renare sport.

Förutom att jobba har vi ju varit lediga under åren också. Då kan man passa på att träffa nya vänner. Vi har betydligt flera vänner nu, än när jag började blogga för tio år sedan. Dom är spridda alltifrån Korsta, till Tunbodarna, Indal och Sörberge etc. Tack för att ni finns!

Börjar bli dags att summera det här inlägget.
Bloggen tio år idag.  Mycket har blivit skrivet.
Kommer inte att lägga ner.
Tack ni som följt den, kortare eller längre tid.